Ont i magen

Också hungrig. Fanns ingen mat när jag kom hem från skolan. Tyst. Vet att mamma är hemma. Såg henne i köket. Går att se köksbordet från hallen. Hon satt på en stol. Händerna dolde ansiktet. Reagerade inte när jag kom hem. Förstod att jag inte behövde kolla efter. Ville inte heller att hon skulle se mig. Rörde mig istället till mitt rum. Stängde dörren.  Erik hade ännu inte kommit hem. Brukar hålla sig ute så länge han kunde. Räddare än vad jag är. Har ofta fått känna av pappas vänstra handflata.

Täcket avskärmar mig från yttervärlden. Mörkt och samtidigt mjukt avkylande. Med tiden alltmer kvavt. Rör lite så syre kan leta sig in. Andas djupt och tyst. Får inte märkas att jag ligger här. Pappa kan komma hem när som helst. Men det syns, fast jag försöker trycka mig så hårt jag kan mot väggen. Också för att tränga bort vart jag är. Och hungrig. Så har det varit sedan jag var liten, vad jag minns. När vi alla är hemma känns det tryggare. Leif visar inte så mycket vad han känner. Går fortfarande i förskolan. Sedan tror jag han har en starkare sköld att hålla känslorna innanför.

Mycket hungrig. Hittade bara två knäckebröd när jag vaknade. Pappa hade redan gått till jobbet. Kunde stryka på en strimma av vad som fanns kvar av lättmargarinet. Mina bröder behövde också. Sköljde ner med ett glas vatten. Inte helt diskat. Fanns inget diskmedel. Åt jag inget i skolan? Jo, fick i mig några potatisar och lite korv. Skyndade sedan ut från matsalen. Några av mina klasskamrater brukade ofta söka upp mig på skolgården. Höll mig undan. Nu när jag gick i fyran låg klassrummet närmast skogen. Hade hittat en bäck där som jag dämde upp med stenar.

Hörde att ytterdörren låstes upp. Pappas röst. Hörde inte mamma. Han verkade trött och sur. Tonläget. Blundade. Försökte tänka på annat …