Gammalsvenskby i Ukraina

Eero Wallén har gjort film om en resa till Gammalsvenskby, vid floden Dnepr i Ukraina. Byn bebos av ättlingar till utvandrade estlandssvenskar. Vissa av dem talar fortfarande en ålderdomlig svenska. Gammalsvenskbys befolkning kom ursprungligen från Dagö i dagens Estland (som till 1721 var en del av Sverige). Katarina den stora förflyttade under 1780-talet 1000 Dagösvenskar till Ukraina. Hälften dog på resan och de utlovade åkrarna och gårdarna framme i Ukraina existerade inte. Befolkningen i Gammalsvenskby upprätthöll sina traditioner och sin lutherska tro. De bibehöll också sin gamla östsvenska dialekt. 1929 emigrerade 881 bybor till Sverige. Endast ett tjugotal stannade i Gammalsvenskby. Av emigranterna återvände senare 250 bybor tillsammans med medlemmar ur det svenska kommunistpartiet. De grundade ett farmkollektiv som kallades för Svedkompartija - Sveriges Kommunistiska Parti. Maria Malmas berättar om Svedkompartija.

Under andra världskriget evakuerades svenskarna från byn. Många hamnade i det ockuperade Polen. Efter kriget sände de sovjetiska myndigheterna flera av byborna till arbetsläger. Anna Sigalet berättar om resan till Sibirien och om hur de räddades därifrån av en svensk man 1947. Hungersnöden var mycket stor i Ukraina 1947. Nästan hela Maria Malmas familj dog under hungersnöden. Skolbarnen fick 150 gram bröd per dag, spädbarn dog av svält och de vuxna som arbetade hungrade, säger Anna Sigalet. Melitta Portje och Gustav Annas berättar att det var förbjudet att tala svenska eller tyska i byn efter kriget. På gatan talade man ryska och ukrainska. Hemma kunde man använda sitt modersmål.Trots sina sorgliga berättelser är de gamla kvinnorna också fulla av livsglädje. De äter och sjunger Vi äro musikanter, iklädda gamla folkdräkter.

Efter Sovjetunionens fall fördjupades den ekonomiska krisen i Ukraina. Många flyttade då ut på landet, där löner betalades in natura. Lilja Kosak flyttade tillbaka till Gammalsvenskby för att jobba på kolchosen. Men alla byggnader på kolchosen plundrades, t.o.m. dörrar och fönster länsades. Endast statyn av Lenin förblev stående.

I Gammalsvenskby finns tre kyrkor. En av dem har ett svenskt klocktorn och en rysk lökkupol. Melitta Portje presenterar sin släkt på kyrkogården. Melitta brukar sitta på kyrkogården och umgås med sin döda man vid sitt ryssblå bord. Idag har Gammalsvenskby 150-200 invånare av svenskt ursprung. Endast några av dem talar flytande svenska. Livet i byn är primitivt och osäkert. Vatten- och strömtillförseln är inte pålitlig, men det är lättare att få mat på landet än i staden. Lilja Kosak säger att byborna själv borde förbättra sin situation. Till tonerna av Härlig är jorden ser vi en sista glimt av Dnepr och de vackra kullarna där.